Rumpnissarna’s vardag

Länge sen sist och massor har hänt i min utveckling.

Går på dagis som innan och trivs väldigt bra där. Är envis säger fröken, men duktig. Jag har aldrig några problem att bli lämnade där varken av farmor, farfar,  mamma eller pappa. Vid två tillfällen har jag varit lite ledsen när de lämnat mig, men det har gått över ganska snabbt. Jag blir ofta väldigt glad när de sedan kommer för att hämta mig på em.

Jag äter jätte bra på dagis, men sämre hemma. Frukost frukar jag äta ganska bra, men lunch och middag är det lite värre med. Frukt däremot är det inga problem med att få ner och i synnerhet mandariner och apelsiner. Jag vet var de förvaras (i en skål på lilla frysen i skafferiet) och är snabbt där och norpar åt mig en så fort jag blir sugen (storebror är ganska bra på det med). Mamma hinner inte alldid med i svängarna, så ibland blir det många mandariner på raken. Jag är dock duktig på att skala dem själv och slänger allt skal i sopkorgen under diskbänken. Ibland öppnar jag skåpdörren till diskbänken, sätter mig där i skåpet och skalar mandarinen i lugn och ro. Det ser rätt roligt ut tycker mamma.

Jag kan själv och vill själv visar jag ofta nu för tiden. Jag skall kliva upp i min barnmatstol själv t.ex. Det gör jag genom att dra en annan stol framför som jag sedan tar hjälp av för att kliva i stolen. Ur den är det samma procedur. Jag ska klä på mig själv rätt ofta och vill absolut inte ha någon hjälp. Ibland klarar jag av både blöja, byxor och tröja även om det blir åt fel håll ibland. När vi har bråttom har mamma inte tid att vänta på mig så då tvingar hon på mig kläderna. Många gånger blir jag ursinnig då och ibland tar jag i min ilska av mig kläderna igen för att få göra det själv. Samma sak om mamma börjar bära mig uppför trappan till övervåningen. Då går jag ner och ”börjar om” själv.  Borsta tänderna vill jag inte, men jag måste ju alltid det ändå, men då vill jag borsta dem själv och sätta på tandkrämen själv. Jag brukar få det men sen vill ändå mamma borsta dem på mig och då stretar jag emot. Jag ålar mig, gråter och kniper ihop munnen, men mamma vinner oftast (eller ska vi säga att det brukar bli oavgjort) och får i alla fall borsta dem några sekunder.

Mina intressen är just nu att rita, leka med dockorna och söla med vatten (likt som mamma gjorde säger momma). Jag leker med dockorna och pratar till dem ibland. Mamma tycker att det är så roligt att lyssna på mig när jag leker. En dag lekte jag att dockan skulle sova och bäddade ner den i sängen. Då hörde mamma mig säga: ”Ska du sova lilla?” Lilla, du måste ha täcket på!” Mamma blev full i skratt, för det där med att kalla dockan för ”lilla” har jag fått av mamma som brukar kalla mig så ibland (dock väldigt sällan numera) och hon har i sin tur fått det från moster som kallade Emil för det när han var liten. Jag brukar också bjuda dockorna på fika. Då placerar jag ut dem på stolarna runt mitt lilla bord och springer till toaletten och hämtar vatten i mina små kaffepannor. Jag är mkt för att söla med vatten. Springer ofta till toaletten och hämtar vatten som jag sen fyller över i alla möjliga små koppar och kastruller, och sen dricker jag upp det som är kvar efter att jag sölat ut det mesta på bordet och golvet.

Nu har jag fått en ny dockvagn i julklapp så nu har jag både den, en sulky och en i trä som jag kör runt med. Ibland har jag min draganka i släptåg, som kvackar när jag går med den. Jag fick också en skötbädd med blöjor i julklapp. Den packade mamma upp i kväll. Jag satte mig genast ner och bytte blöja på dockan: ”dockan pruttat!” sa jag glatt när jag höll på som bäst. Himla roligt allt som har med prutt, bajs och rumpor att göra nu för tiden.

När vi klädde granen före jul hade jag kul. Emil cog jag fick klä granen på övervåningen själva. Jag satte alla kulorna på samma ställe så mamma fick i smyg gå dit och justera lite sedan. Sen satte vi dit polkagriskäppar och det dröjde inte länge förrän jag upptäckte att om man tog av plasten på dem så gick de att äta. Jag var snabb med att plocka ner ett par stycken som jag lyckades pilla bort plasten på. Sen fann mamma mig i soffan så nöjd, ätandes på en polkagris käpp- Vilket liv det blev på mig när mamma tog av mig den.

Ja det finns mycket gott att äta på julen. Efter polkagrisarna så fanns det gamla kristyrer som skulle upp på granen. De var kvar sedan förra året. De var hårda men fina tycker jag ocg såg goda ut. Vips hade jag upptäckt att även de gick att äta. Mamma fick lov att sätta allt ätbart lite högre upp på granen. Men men har väl fantasi tänkte jag en dag och tog tag i en gren på granen och drog i den. Pang sa det när granen åkte i golvet med hela utsmyckningen. Vatten och barr fulla golvet så mamma blev inget vidare glad, men kulorna var av plast så de var bara att sätta upp igen.  Pepparkakshus tillverade vi också. Mamma satte ihop bygget och Emil och jag fick trycka fast alla godisar. Varannan godis åkte i min magen, men huset blev ändå täckt av godis. När mamma inte såg mig drog jag en stol bort till byrån och huset, och plockade av några godisar. Nu så här efter jul kan mamma se att det fattas en hel del godis på det huset.

Vid jul blev jag helt plötsligt mammig som aldrig förr. Det är numera bara mamma som får lägga mig, byta blöja, borsta tänderna och bära mig om jag får bestämma. Annars skriker jag: ”mamma ska göra det!” Mamma tycker att det är lite jobbigt ibland då det bara är hon som får göra saker.

En ny säng har jag fått före jul. Det är en gammal kökssoffa som står inne på mitt rum nu istället för min spjälsäng. Det gick riktigt bra i början att lägga mig i den och jag klev inte upp. Nu har jag lite svårt för att lägga mig. Jag ska läsa flera böcker, hämta vatten och fixa med dockorna innan om jag får bestämma och kliver därmed upp titt som tätt innan jag somnar, men sen brukar det gå bra att sova. Jag har fått nya tapeter med och en ny föraringshylla så nu är mitt rum mkt mer tjejigt och lekvänligare.

Nu, vid 2 år och 3 mån ålder har jag blivit nappfri! Det blev jag på självaste julafton. Jag hade förbereds på detta en längre tid och kommit överens med mamma och pappa att jag skulle ge alla mina nappar till tomten, som i sin tur skulle ge dem till de små bebisarna som behövde dem mer än jag själv. Jag har varit med på noterna hela tiden och även berättat för folk att jag skulle ge dem till tomten. Så när julafton kom och mamma påminde mig om detta var jag inte helt tillfredställd med den tanken längre. Men på eftermiddagen så hjälpte jag mamma att lägga dem i ett paket som jag senare skulle räcka över till honom.

Tomten kom, och vi fick våra paket och innan han skulle gå sa jag självmant och ganska ivrigt till honom: ”Tomten ska ge mina nappar  i paketet!” (jag menade att han skulle FÅ napparna som låg i paketet). Han fick paketet av mig och det var frid och fröjd. När jag senare skulle gå och lägga mig på kvällen och mamma lagt ner mig i spjälsängen frågade jag efter dem: ”Nappen?!” Jag rotade runt i sängen och tittade under täcket och kudden, men kunde inte finna dem. Då påminde mamma mig om att jag givit bort dem till tomten ju. Jag blev inte nöjd och ropade ett par gånger på napparna, men sen somnade jag.

Jag har frågat efter dem några kvällar efter det, men har ändå accepterat att de är hos bebisarna, och har inte haft några problem sen att somna. Igår och idag har jag inte frågat efter dem alls. Mamma och pappa tycker att jag har varit riktigt duktig, och nu är jag en stor tjej på riktigt!

I em ställde jag till det ordentligt, tyckte mamma. Vi var på övervåningen alla tre och mamma dammsög golven. Inne i Emils rum fick jag inte vara och jag blev lite ledsen över det. Han ville vara ifred sa han. Efter lite grin gick jag in till mig och stökade på med fikabrickan. Mamma skulle gå ner och ställa tillbaka dammsugaren bara sen skulle hon komma upp och hämta mig. Det går snabbt tänkte mamma.

När mamma gick uppför trappen ropade hon samtidigt till Emil och mig: ”Nu skall vi snart äta!” Jag ropade tillbaka: ”jaa!” När mamma en sekund senare kommit upp på övervåningen fick hon en chock! Vad var det hon såg? Hon blev förvirrade en kort sekund innan hon kom på vad det var. Där satt jag i soffan helt vit! Hela huvudet, ansiktet, munnen, kläderna och händerna…täckt av vit möbelfärg!!!!! Hon såg bara ett par ögon, det var allt, men glad var jag ändå där jag satt. Jag hade lyckats komma åt färgburken som stod på byrån intill soffan och på nåt vis fått av locket, och detta var nu resultatet.

Mamma fick nu ännu mer panik. För att inte få färg över alla hennes kläder fick hon lov av slita av sig dem innan hon kunde lyfta mig till badkaret. Hon drog av mig kläderna och satte på duschen, men då protesterade jag. ”Inte kläder, INTE KLÄDER!!!” Jag ville absolut inte att kläderna skulle duscha så dem tog jag och kastade på badrumsgolvet (snyckt, suckade mamma). Sen började det klia och när jag kliade i ögonen kom färgen in i dem så då glät jag floder. Inte tyckte jag bättre om när mamma skulle tvätta håret. Du förstår, för att få bort en liter färg från hår, krävs många sköljningar. Hela munnen var full med färg också upptäckte mamma sen, och inte är det lätt för en tvååring att bli uppmanad att skölja munnen, så mamma fick skölja den åt mig. När jag var ren var det dags att ta i tu med soffan. Mamma höll andan när hon gick för att se hur den såg ut. Till sin stora lättnad låg där en filt precis över platsen jag suttit på, så all färg hamnade på den, förutom en lite fläck som hn gnuggade bort. Filt och kläder åkte direkt i tvättmaskinen, men hur resultatet brev återstår att se.

Vilken tur i oturen att färgen var vattenlöslig! Men som en extra säkerhet ringde mamma giftcentralen för att höra om fägen var farlig att svälja eller att få i ögonen, men det var den inte.

Ja hujeda mig vad jag hittar på hyss, men mamma får nog skylla sig själv som lät burken stå så lättillgänglig för en klättermaja som mig!

När mamma skulle lägga mig i kväll, sa jag till mamma: ”färg där och där och där… ” (och pekade på mun, hår, ögon och kind). Ja, smålog mamma, och frågade mig: ”vad skulle du göra med färgen Elsa?”  ”Måla huset mamma!” svarade jag.

Elsa två år!

Igår fyllde jag två år! Tänk vad tiden går fort säger mamma…

Får jag frågan hur många år jag fyller så svarar jag alltid: ”fem!” Frågar någon mig hur gammal pappa eller mamma eller Emil är, så blir svaret även där: ”fem!”. Men så igår på min två årsdag så lärde jag mig att jag fyllde två!

Det blev ingen uppvaktning på sängen iår, för mamma försvann till jobbet kl 06.00 och pappa lämnade oss på dagis 07.30 för att sedan cykla iväg till jobbet. Vi fick ta firande på em istället. Men, vilken tur att jag går på dagis, för min dag uppmärksammades så klart där. Jag fick sitta på ”guldkudden”på samlingen, vilket barnen får göra när de fyller år. Sedan blev vi barn bjudna på glass efter lunch. Vilken härlig start på min dag!

Mamma jäktade sig hem från jobbet och var hemma en stund innan vi kom hem. Allt för att hinna fixa lite kalas för mig.

När jag kom hem var det första jag sa till mamma medan jag gnuggade mig i ögonen: ”trött”. Åh, nej, tänkte mamma, ska hon somna innan tårtan eller? Ingen bra dag att vara trött på, men som tur var piggnade jag till efter en stund.

Efter fem kom farfar och åt middag tillsammans med oss. Sen blev det paket öppning och kuvert öppning, för det var många som skickat gratulationskort till mig. Många paket fick jag, men hann knappt se dem förrän min kära storebror hade tagit dem i beslag och börjat riva upp dem med en faslig fart. Det var svårt att stoppa honom, men jag brydde mig inte så mkt om det. Tycker det var snällt av honom att hjälpa mig, ffa med snörena. Det var dock inte lika kul när han ville prova leksakerna jag fått, först, men där sa mina föräldrar till på skarpen. Det var ju trots allt jag som fick dem.

Efter paketöppningen var det dags för tårtan, eller som jag sa: ”glass!” Mamma sträckte fram tårtan så jag skulle få blåsa ut ljusen och då passade jag raskt på att göra ett provsmak. Man måste ju känna att den är god innan man kan bjuda gästerna på den. Jag försökte verkligen blåsa ut de två ljusen, men mamma fick hjälpa till lite i bakrunden. Jag fick första tårtbiten, Grädden och dekoren smakade väldigt bra, men själva botten var ingen höjdare. Jag tog upp resterna i handen och sa: ”här mamma!” Jag accepterade inte att tårtresten skulle ligga kvar på MIN tallrik inte.

Emil och jag lekte en stund med sakerna jag fått och sen var det dags att krama kudden. Mamma läste snövit-boken jag fick av gammel moster Kerstin, för Emil coh mig innan vi somnade. Ett lyckat men dock stressigt firande av min 2 årsdag blev det, för pappa skulle iväg med tåget på kvällen. Till helgen blir det mer kalas hemma hos momma och moffa, då kommer mina tremänningar dit också.

Paketöppning

Emil hjälpte gärna till...

Tjuvsmakar av tårtan

Pappa och farfar

Elsa gratuleras av farmor via telefon

Mina upptåg fortsätter även efter sommaren har mamma fått erfara, kanske ännu värre till och med. Jag klättrar över allt: upp halvvägs på skötbordet, upp på bänkar och bord. Jag har även kommit på hur man tar sig i min spjälsäng. Det är enkelt! Man tar bara den lilla byrån, skjuter in den mot sängen och klättrar upp på den. Sen svingar man ena benet över spjälsängen och sen det andra, och vips så är man i sängen. Har inte lyckats komma på hur man tar sig ur den ännu, men lugn, det kommer jag nog snart på.

För två veckor sedan kom jag på hur man öppnar grinden till trappen. Pappa upptäckte det först och det dröjde inte länge förrän jag demonstrerat det för de övriga i familjen. Först trycker man in knappen, sen tar man den andra handen och puttar upp grinden samtidigt som knappen är intryckt. Lätt som en plätt! Mamma och pappa är inte alls glada över detta framsteg.

Att borsta tänderna är inte alls kul. Oj vad mamma och jag ”bråkar” om detta varje morgon och varje kväll. Jag vill inte alls, bara suga i mig tandkrämen. Men att själv borsta tänderna är kul! Så fort jag får chansen springer jag in på toaletten och tar en tandborste och en tandkrämstub. Det spelar ingen roll vilken tandkräm eller tandborste jag kommer åt, det är lika gott ändå.

Vad gäller lekar så är ”fika” det roligaste att göra just nu. Vill gärna att mamma kommer på fika inne på mitt rum.  ”Fika mamma?” brukar jag fråga. Hon får sitta på en av mina små stolar och jag serverar kaffe med dockservisen. Har hon riktigt tur kan hon bli bjuden på en kaka eller en ostskiva också. Men jag bestämmer vilken mugg hon skall dricka ur, vilken stol hon skall sitta på och vilken kakbit hon får äta.

Annars tycker jag mkt om att måla. Jag vill inte måla med kritor utan med tuschpennor. Jag lånar ofta Emils pennor och målar på papper. Har faktiskt inte målat på något annat än på papper. Sen att händerna är i regnbågens alla färger efteråt får man ta. Lite svårt har jag för att förstå att korkarna sen måste på för att pennan skall funka nästa gång, men jag håller på att träna på det. I går kväll var jag lyrisk. När mamma satt och målade så ville jag förståds också måla. Jag fick låna mammas pennor med glitter i. Helt fantastiskt var det! Jag var så duktigt och satte på korkarna efteråt precis som mamma sa till mig att göra. När jag fyller år önskar jag mig nog egna pennor och papper.

Dagis har jag börjat på efter sommaren. Mamma var lite orolig att jag skulle vara ledsen när hon gick första dagen, eftersom jag är lite mer mammig nu. Hon oroade sig i onödan. Jag bara vinkade glatt när hon gick från första dagen. Fröknarna sa att det inte märktes att jag varit borta från dagis någon ting alls.

Nu har jag kommit hem från en veckas semester. Vi åkte bil, hela fam, till Göteborg. Vägen ner var inte så rolig för min del. Jag sa ett par ggr: ”ont i magen” och sen kräktes jag 3 ggr. Efter första gången gav mamma mig lite åksjukemedicin som fanns i bilen sen en lång tid tillbaka, men stax efter kräktes jag igen. Efter 3 gången gav hon mig en skvätt till och sen blev det bra. Bilstolen och mina kläder var så klart nerspydda, men kläderna gick ju att byta. Mamma förstod att jag mådde illa eftersom vägen var så krokig och backig. Inte gjorde det saken bättre att pappa körde ganska fort. Mammas körning var bättre om du frågar henne själv.

Att bo på hotell var festligt. Emil och jag busade med varandra i varsin säng långt in på sena kvällarna, och frukosten var en höjdare: det fanns nämligen pannkaka och juice! Bäst av allt var dock den roliga ismaskinen som fanns ute i korridoren. Emil lärde mig hur man betedde sig för att det skulle rassla till i maskinen för att sen få en hel bägare med is. De var så goda och nåde Emil om han kom på att försöka närma sig MIN mugg.

Vi var på Liseberg första dagen. När jag fick se de stora karusellerna stod jag bara och tittade upprymt på dem. ”Åka den!” sa jag och pekade på svinggungorna långt där uppe. När Emil och pappa skulle åka ”Flumride” (stockarna på vattenbanan) så stod mamma och jag och tittade på. När jag såg dessa stora stockar åka iväg uppför rälsen pekade jag på dem och sa: ”Elsa åka den!” Jag fick varken åka svinggungorna eller stocken, men väl anda karuseller som var mer anpassade för dem i min storlek. Det var skojigt, men det bästa av allt var kaninhuset med alla de stora gröna kaninerna. Jag blev alldeles till mig när jag såg dem och sprang iväg efter dem när de gick. Mamma hade svårt att hänga efter. Jag lade mig i knät på dem och kramade länge, länge tills mamma tyckte att något annat barn också skulle få chansen att hälsa på dem.

Glass har jag också fått en hel del och det får man när man är på semester. Redan kvällen innan vi åkte, när mamma berättade att vi skulle på semester, så skrattade jag och sa: ”mester…glass!” Jag blev dock inte så nöjd när resten av familjen fick mjukglass med strössel och jag fick kulglass utan strössel. Då blev jag arg och ville inte äta min glass. Det slutade alltid med att mamma och pappa fick dela med sig av sitt strössel till mig. Det ska naturligtvis vara rättvist!

Efter Göteborg åkte vi till Kolmården. Först lekte vi i Bamses värld där det fanns grottor och rutschkanor, sen gick vi runt och tittade på djuren. Bäst var så klart getterna och grisarna som man fick gå in till och klappa. Jag var inte ett dugg rädd utan gick raka vägen fram och klappade. Om de försökte smita från mig var jag snabbt efter och försökte jaga dem, Rätt var det var så sprang jag fram till ett sovande djur, lika grå i färgen som en get, och skulle klappa. Men precis när jag lade handen på den så lyfte djuret upp huvudet och grymtade, och jag blev livrädd. Det var en väldigt ful get med tryne och betar med en knorr där bak. Honom ville jag inte veta av!

Delfinerna såg vi också. Vi var med på showen, men det var varmt och mkt folk. Jag hade svårt att sitta still och var rätt nöjd när det var över. Jag hängde dock med väldigt bra när folket applåderade, då klappade jag allt jag kunde med mina små händer.

Lagomt till aporna somnade jag i min vagn. Då pasade resten av familjen på att köpa glass. Tyvärr köpte pappa fel glass till Emil, vilket inte alls var bra. Det hela slutade mde att han fick köppa en ny. Men, vad skulle de göra med den felköpta glassen? Jo, de kunde ju väcka mig och ge den till mig. Det var svårt att få liv i mig och till en början halvsov jag när jag åt den, men efter den sockerpåfyllningen vaknade jag till och åt för glatta livet. Inte förrän då kom mamma och pappa på hur idiotiska de hade varit. Väcka ett litet barn för en glass… Precis som om det var något livsnödvändigt jag måste få i mig. Varför inte bara kasta glassen??? Ja, även vuxna kan tydligen få solsting i den heta värmen som rådde.

Efter Kolmården åkte vi vidare till Stockholm och moster där vi sov över. Det var himla skoj att sova i en stor säng för då kunde man kliva upp och springa ut i resten av lägenheten, det kom jag snabbt underfund med. Mamma och pappa jagade och jag sprang, Emil och jag busade och vi hade svårt för att somna. Mamma och pappa som inte är vana med att behöva ägna sin tid åt sängläggningar tyckte att det var rätt så jobbigt och vi somnade nog inte förrän kl blev 23.00.

Vi hann med en tur till kvarterets pool där också innan hemfärden skulle till. Jag badade och badade, lekte med vattenkanna och hink och tyckte att det var väldigt roligt att hälla vatten på mamma.

I sundsvall stannade vi till för att köpa varsin leksak för pengarna vi fått. Vi hade himla kul i bilen sista vägen hem innan vi somnade. Emil hittade på en ny lek: ”skrika högt” skulle man kunna kalla den. Emil sa till mig att skrika och jag skrek med full stämma, och sen skrattade vi. Mamma och pappa förstod sig inte på vår lek för de sa till oss att sluta gång på gång, för skriket var öronbedövande.

Kolmården

Lisebergkaninen

karusell